Helgen startade ju inte så speciellt rolig precis då man nås utav denna tragiska nyhet om Norge, att kanske en endaste varelse kan göra så otroligt stor skada. I allt detta tråkiga så blev det ändå otroligt mycket kärlek då min barndomskompis lillasyster blev fru istället för fröken. Hon var så vacker att det går inte att beskriva och valet av sånger i kyrkan var underbart fina och så passande: Låt mig alltid få leva nära, nära ditt hjärta och nära din famn, vår längtan den skall bära, oss över de svåraste haven i land, kom låt oss vandra ut, i en kärlek som aldrig tar slut...........................kan inget annat än att rysa då jag hör låten för den är så fin.

Detta var vår lördag och söndagen bjöd på lite sociala möten med barndomskompisen och hennes familj som jag inte träffat något på 4 år. Det är så roligt att träffas och kunna dela gamla minnen om vad man gjort och sagt och sedan kunna skratta över det. Nu är vi båda vuxna med egna familjer och egna små barn som skall växa upp och göra samma tokigheter som vi gjorde en gång i tiden. Tror inte att man insett ännu att man inte är så liten längre utan man är vuxen och om man skall kryssa för vuxenpoängen så har man redan fått ett ex antal redan: Villa, vovve, volvo, ungar, karl, jobb, snart färdig utbildad....läskigt värre. Imorgon blir det jobb igen och kanske en tur upp till degerberget om nu vädret tillåter.