Men alltså hur härligt är det inte med promenader ändå, det tog bara några år för mig att inse det. Har nu hållt på att gå 1 timme varje kväll i 1½ veckas tid och det känns skönt att komma sig ut nu, även om jag sagt att jag inte skall gå så kan jag inte hålla mig från vägarna ändå och en promenad.....förhoppningsvis så kommer det att synas på vågen och att det blir något positivt resultat utav detta. Ikväll blev det lite mer än en halvmil tillsammans med Jenny och Navi, trevligt med lite promenad sällskap.

Förutom mina promenader har jag även slutat med sötsaker som godis, chips, dricka, saft, glass osv och jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så bra som det gjorde, har haft stora problem med det tidigare men det känns helt okej nu faktiskt att sluta, visst ibland blir man verkligen sugen men då säger jag till mig själv "varför ska jag" och det har hittills fungerat alldeles utmärkt.

Vad annars händer....jo Leo fick ÄNTLIGEN cykla till dagis, så som han har längtat efter det. Det var en liten herre som var stolt över att få cykla till dagis och visa upp sin blåa fina cykel och att han kunde cykla utan stödhjul. Var man verkligen så stolt över att kunna cykla så man var så liten? Aja hur som helst så kan jag ju säga att barn verkligen inte har koll på medtrafikanter.....eller det kanske är just det som dom har för de tittar ju verkligen på allt annat än där de ska cykla, men som tur blev det inget besök i diket han var verkligen duktig.

En stolt mamma påväg till ett nytt liv!!